TroHoppKärlek

Lördag och jag sitter själv som vanligt. Och alltid förväntas något roligt, men vad skulle jag räkna med? Andra saker är viktigare så roligheterna jag väntat på och känt glädje över dissas djupt ner i en stor grav. Jag hade inte brytt mig om det hänt då och då, men faktiskt händer det jämt, eller om man faktiskt gör det som planerats, stressas det igenom för att något annat bestämts. För lite tid helt enkelt. "Vi ska, jag lovar", dyker i alla fall inte upp.

 

Såhär är det, Arcus är väl mer eller mindre "lekstuga" för vissa och jag känner att det inte riktigt var det jag hade tänkt mig just nu i livet, men visst får man ut mycket av en oändligt massa liknande övningar och har kommit fram till att FÖRTROENDE är min Största värdering. Genom arbete har jag fått förtroende att jobba självständigt, jag har fått visa vad just jag kan och går för. Samma värdering gäller på fritiden och hemma. Jag är en otroligt bra, enligt mig själv, förtroendegivare, men jag tappar tyvärr en del för den jag tycker så mycket om. Undrar lite vad man skulle valt när man har insett det för längesedan egentligen? Antar jag skulle haft ett litet mer händelsfullt liv, precis så som jag vill ha det. När mitt nya liv har kommit till världen tänker jag ändra på det, så länge får jag ha dessa tråkiga, urledsna helger. Är väl något man bara helt enkelt får ta sig igenom, eller finns det någon som vill ändra på det lite nu tillsammans med mig? Förmodligen, men svårt att finna nya nära vänner man en gång hade, som nu bor många åt tusen olika håll eller gör andra saker att man kommit från varandra. Fotbollen är åtminstone alltid trogen sysselsättning, hehe! Fast där kan jag ju inte riktigt vara nu heller...

 

Detta året har jag spenderat mycket tid åt föräldrarna bara för att allt annat varit upp och ned, och de är dem enda jag har haft riktigt roligt med och detta året med föräldranra tänker jag ta tillvara på i resten av deras liv! De är guld värda <3 Eftersom det kanske blir mindre egentid med dem från och med nästa år.